Profilbild för Okänd

Hindersmäss – och ”Dagen Henrik” (repris från 2024)

av

Igår, den 19 Januari var det Hindersmäss, ett av de datum som ansetts vara det rätta för Höknätterna eller Mindvintern, och det då efterföljande Midvinterblotet i Thorre månad. I Finska Österbotten firas dagen till minne av Lalli Befriaren, som rättvist undanröjde den onde biskop Henrik, som med tvång och våld försökte kristna dessa trakter, men som fick Lallis yxa i skallen. Det finska folket minns Lalli ännu, och honom skall vi fortsatt ära som en stolt och hednisk man !

 

Ta aldrig skit från biskopar eller kristna !

 

Många är de personer, företeelser och till och med media, som uppkallats efter Lalli, frihetskämpen – som var en självägande bonde. Den finska Centern eller Bondeförbundet hade en tidning som hette så, och som utkom i hela Norra Finland i nära 100 år – med det sista huvudkontoret i Björneborg.

En finsktalande skribent har sagt: ”Den frie finnen böjer sig inte för orättvisan; han gör som Lalli och dräper den som vill förtrycka honom”.

I Sverige kallades denna dag för Hindersmäss, och blev föremål för många marknader på isen, där vanligt folk kunde mötas och byta varor i sämja och frid – utan kristen påverkan eller pålagor. På grund av det hårda väglag eller Menföre som kan råda så här års, kallades dagen också för Hindersmäss, då de kristna alltid varit ett hinder för fredlig utveckling och välstånd här i Norden, med sitt ständiga besnattande och olika pålagor.

 

Numera kallas ”tiondet” för ”kyrkoavgift” men det handlar om en dold skatt på ca 3 % som man vill tvinga på alla svenskar – till och med små barn…. Oavsett om du är svensk, finne eller finlandssvensk, så kan du göra som Harry Järv och många andra – GÅ UR ”Svenska” Kyrkan och vägra ha någonting med den att göra. Följ Lallis och frihetens exempel – vandra fri och stolt på Vinterns vägar !

 

Låt inte Fogdar, Förtryckare och Kyrkans folk plundra er in på bara kroppen ! Vi betalar redan mer än 30 – 40 % på vad vi tjänar i det här landet…

 

Profilbild för Okänd

Dikt från en av läsarna… ”Hedningens Vrede”

av

Nu publicerar vi – rakt av – en dikt som vi fått av våra läsare – till vår stora glädje. Den är skickad från ”Ideell Kulturkamp” – vår granne i den Hedniska Bloggosfären…

Hedningens  vrede

Hedning kallas
den hårde kämpen,
en fiende till svek
och falska ord.

Han skådar i mörker
där andra vacklar,
och smygkristet folk
sina rötter glömt.

”Bort med korset
som dolts under särken,
bort med mjäkighet
i asars hus!

Vekhet är giftet
som Vite Krist sådde,
men Hedningar skall rensa
vår fäderejord.”

Ingen pardon
mot de ryggradslösa,
som talar om Oden
men ber till ett lamm.

Med blicken som stål
går han rakt genom dimman,
där ulvarna ylar
i falskhetens skrud.

Nu ryktet går
om den djärve mannen,
som dräper de lögner
som lönnligt sprids.

Ärad han vandrar,
en fruktad kämpe:
Varulvsdräpare,

Lönnrothsbane.
Profilbild för Okänd

Pouge Mahone ! till KNUT…Men ett nytt år börjar med sång…

av

I föregående inlägg fann vi ett läsarbrev, och inför Mellandagarna – som vi nu befinner oss i – fortsätter ”Hedniska Tankar” i samma anda. Den Nordiska och Hedniska, Asatrogna Julen varar som bekant i minst tolv dagar – den såkallade Jultolften – och ibland i tjugo, till Tjugondag Knut, som vi firar efter Knut den Store, som härskade också över de Brittiska öarna, och inte efter någon feg, lismande kristen som Knut Lavrad.

Jultolften nämns redan i Heimskringla och de Isländska Sagorna, och den har ingenting alls med kristendomen att göra, trots okunniga skribenter på svenska Wikipedia. Knut den Store var som alla vet kristen endast till namnet, och styrde också över Frisland samt delar av Irland, Orkney eller Jorkna, Shetland och Färeöarna, samt Island och Skåneland och Ranrike tillika – vilket Wikipedias eländiga brödskribenter helt glömt bort. Men i sitt hjärta och sin hug var han Hedning, och Asatroende, samt stod de gamla gudarna nära – vilket vi alla bör minnas.

 

I den andan publicerar vi nu – under den kommande månaden – en rad sånger av den Irländske poeten Shane McGowan (1957 – 30 November 2023) – mera känd som grundare av bandet ”Pouge Mahone” vilket på Anglifierad Gaeliska betyder det samma som ”Kyss mig där ryggen slutar !” på god svenska. Förvisso var han en stor suput, alkoholist och dessutom knarkare, men trots sitt missbruk hyllas han av Hedniska Tankars yngsta kvinnliga redaktionsmedlem, som återupptäckt hans sångskatt via sin far. Att McGowan avled samma dag som Karl XII, är också en händelse som ser ut som en tanke – och The Pouges – bandet alltså – har mycket riktigt återförenats under 2024, samt bokat in konserter under 2025 – och nu när vi inte kan se ”Knorkator” på scen i Leipzig nästa år, hyllar vi i alla fall den stackars avdöde Shane genom flera hedniska versioner av hans texter – ty mycket i dem är inte bara självupplevt av honom, utan av många hedna och ludna män, vilka samtliga kan skriva under på vad som sjungits, och sjungas skall – i hundratals år…

 

Geir Stavgard’s Song

Copyright Hedningen och Hedniska Tankar, 2024
(Originalets text av Shane McGowan, the Pouges, från Albumet ”Rum, Sodomy and the Lash” 1985)

Oh my name is Geir Stavgard,
I am an Asatru Mann
and a roving young soldier I’ve been
– I’m a man you don’t meet every day

I have huge tracts of land
I have men at command
I have always ten Daler to spare
So, be easy and free, and go drinking with me
– I’m a man you don’t meet every day

Well, I took out my dog
And him I did shoot
all down in the county Killdare

So, be easy and free, and go drinking with me
– I’m a man you don’t meet every day

Then, fill up your horns and tankards with ale
Whatever it costs, I will pay
and be easy and free while you’re drinking with me
– I am a man you don’t meet every day

 

 

Fotnötter, till de som inte begriper hela texten, eller vartåt den syftar:

  • Frasen ”Huge tracts of land” eller ”Stora landamären” förekommer i filmen ”Monty Python and the Holy Grail” (Monti Pyton ok then Hölie Grailen ) i scenen om Sir Lancelots bröllop, samt är lånad därifrån
  • Originalets ”Shilling” har utbytts mot det svenska Daler, vilket på Tyska stavas Thaler, och är en myntsort som inte alls har något med nutida Dollar att göra, lika lite som svenska Skilling, vilka förekom först på 1800-talet
  • John Peel, som i den skotska sången ”D’ye ken John Peel with his coat so grey” gav troligen Shane Mcgowan inspiration till strofen om hunden, som blev skjuten. Den verklige John Peel, 1776-1854 var en legendarisk jägare efter räv, skotsk ripa och storvilt, som fick en hel del sånger sjungna till sitt minne. Hugade kan läsa mera på länken här.
  • ”Beer” fanns inte i England eller på de brittiska öarna under hednisk tid. Då drack man ohumlad ALE i huvudsak, eller vanligt öl, som var överjäst och inte underjäst, som idag

 

(inlägg skrivet 27 December 2024)

Profilbild för Okänd

Knutsdagen 2026 (repris från 2020)

av

Först idag är det dagen Knut, då Julen är slut, och den dagen firar jag naturligtvis såsom varande hedning. Man säger, att Knutsdagen skulle ha ett samband med den skäligen obetydlige Knut Lavrad från 1100-talets början, eller Knut den IV från 1000-talet; men dessa blev aldrig mer än lokala helgon i Sydsverige och Danmark under medeltiden, och det är sannolikt att anta att de i själva verket går tillbaka på firandet av Thorrablotet och Thor själv under Thorre månad. Det är nog Tor och ingen annan, som var den allra första ”Knutsgubben” och vars bild sattes upp på åkern eller nära det egna hemmet när Juletiden var över, men vintern varade.

Traditionen med Knutsgubbar är förstås sentida, och var mest utbredd i Skåne och Sydsverige, där Knut mest firades, i alla fall om man ska tro Ebbe Schön och andra etnologer. Det gällde att smuggla in Knuts bild i form av en halmdocka till närmaste gård, och om den förstördes, ställde man gärna dit tjugo gubbar i mänskilg storlek nästa år, tillsammans med en papperslapp, på vilket det stod skrivet att gubbarna frågade efter sin bror…

Skäligen anskrämliga gubbar bakom en Knut i Norduppland, enligt UNT. Detta är Knutsmässo i Gimo…

Men historien om Knut Lavrad är kanske värd att berätta, och ännu mer den om Ärkebiskop Asker av Lund, som aldrig någonsin var kristen så att det störde. Knut Lavrad var son till Erik Ejegod av Danmark, en kung som var kristen till namnet men hade ett helt hedniskt och med äring och årsväxt befryndat namn, men Eriks avgjort mer pro-kristne bror Niels tog över regeringen, när Knut Lavrad var tio, vilket hände år 1104. Så blev Knut Lavrad Hertig över Slesvig och dessutom över Venden i Tyskland, ända ned till Lübeck eller Ljubech, där slaviska vender och obotriter fortfarande bodde, och de var vid denna tid ännu hedningar allesammans. 1129 utsåg den tyske Kejsar Lothar III Knut Lavrad till Knez eller Knjaz över alla Vender, och han var i realiteten deras Tsar, vilket får oss att undra över hurpass kristen Knut Lavrad egentligen var. Visserligen fanns det en obotritisk furste vid namn Niklot, som gjorde uppror emot Knut Lavrad i den slaviska hedendomens namn, men sanningen är att Knut Lavrad var en ytterst ljum furste, som knappast förde några egentliga korståg, och som hade fred med Venderna, som ännu inte helt dukat under för kristendomens sedvanliga gift. Obotriterna i Schwerin, Holstein med omnejd var i alla händelser hedningar ända till 1100-talets slut, och Niklot överlevde Knut Lavrad med flera decennier.

 

Karta över Knut Lavrads dubbelkungadöme – Slesvig markerat i Grönt, Obotriternas land markerat med Rött – omkring 1115 – 1132 var Knut Lavrad kung över båda områdena.

Knut Lavrads kosmopolitiska furstendöme omfattade Tyskar, Danskar och Vender, och kunde dominera all handel över det Jylländska näset, fortfarande den mest strategiska platsen i hela Östersjöområdet. I Lund satt sedan 1104 Ärkesbiskopen Asker, en man som inte var kristen så att det störde, men som med Påvens hjälp blivit utropad till ärkebiskop över alla de Nordiska länderna, Island och Grönland och alla öar i Atlanten inklusive Vinland inbegripet, ja ända till Finland, Bjarmaland och yttersta Fjärrkarelen, sträckte sig hans makt.

Askers stöd var ännu större i Skåneland, dvs Skåne, Halland och Blekinge, samt de delar av Kronobergs län i Småland som ännu var danska (se kartan ovan). Han lät bönderna förbli hedningar till stora delar, och när Niels son Magnus 1134 mördade Knut Lavrad, lät Erik Emune, en man med än mer starka hedniska sympatier, Jarl över Skåne och Själland och dessutom Erik Ejegods siste levande son, göra anspråk på den danska tronen – och han slöt snart förbund med biskop Asker – och hade planer på att göra Lund och inte Rosklide till Danmarks huvudstad, för något Köpenhamn fanns vid den här tiden inte alls.

Dessutom sändes där 500 riddare, med lansar och allt, till Skåne från Slesvig, och när Niels och Magnus 4 Juni 1134 inledde vad som senare skulle kallas slaget vid Foteviken, stod Skåningar, Tyskar och hedniska obotriter under Erik Emunes och Askers ledning i en väldig här, enligt uppgifter mer än 5000 man stark. Enligt vissa uppgifter skulle en lojal skåning och köpman vid namn Magnus Saxeson ha låtit sig firas ned i ett rep utefter Stevns Klint, när han rymde från danskarna för att varna sina landsmän, och så kom det sig att slaget vid Foteviken – rikt beskrivet i källorna – vanns av Skåningar och hedningar. 

Foteviksslaget i Modell och simulering (med ej skalenliga avstånd, och nedminskat antal deltagare) från Stockholm 2016

300 riddare ur det tyska slagkavalleriet bröt upp danskarnas front, och efter följde vender och skånska bondesoldater. Även Asker själv och inte mindre än åtta danska biskopar slogs i det slaget – de använde stridshammare, klubbor och knölpåkar, eftersom det enligt katolsk tradition skulle vara förbjudet för en kristen präst att bruka svärd eller eggjärn, men där stod inget om att bulta ihjäl sin nästa, eller slå honom i huvudet med hammare, så klerkerna deltog ändå med liv och lust i det hela. Mer kristna än så var de inte, och jämför det med Fjantje Kackelén, som hon numera kallas, och andra Biskopar av Lund idag…

Sk ”re-enactment” av Foteviksslaget på ort och ställe i Skåne, vid Foteviken

 

Med den förlusten för danskarna – som drevs tillbaka till sina skepp, och med mer än 3000 döda kvar på slagfältet ändå undkom – låg både Niels son Magnus och fem biskopar kvar bland de kristna liken, och det var Petrus av Ribe, Kettil av Vestervig, en biskop Henrik från Sverige, Adalbert av Slesvig, som överlevde fast med oläkliga sår, och han dog ”knappast ett halvt annat år” efteråt, står det i krönikorna.

Så styrde Kung Erik Emune Danmark och Skåne som en hedning i långa år därefter, och Ärkebiskop Asker kunde nöjd se, hur hans män slagit ihjäl nästan varje annan biskop som överhuvudtaget fanns i de danska landen, medan Asker ensam styrde i Lund, från sin nya Domkyrka med en staty av Tor, eller kanske Jätten Finn i kryptan – den enda del av den senare katedralen, som hade blivit byggd vid denna tid.

Och Asker dog, mätt på år och dagar fem år efter slaget, vid en ålder av 77 år, fortfarande okristen och halvhednisk till själ och hjärta, som den allra mäktigaste och störste bland de ärkebiskopar, som någonsin funnits i de Nordiska landen.

Kanske bör vi ära Erik Emune och Asker istället, skåningar och egentligen hedningar som de var, söner av ett stort och självständigt rike.

Hellre hedrar vi dem, i alla fall – än någon kristen Knut.

En God bok om Skånsk historia och befrielsekrig, fram till 1152..

Profilbild för Okänd

Präst i ”Svenska” Kyrkan Jämförde Jesus med Hitler – utesluts… (favorit i REPRIS från 2019-08-04)

av

I förra månaden publicerade lokaltidningar över hela landet den märkliga nyheten att en präst i ”Svenska” Kyrkan – ett samfund som inte är ett enda förbannat dugg ”Svenskare” än något annat, men som ändå anser sig ha ensamrätt på vad alla svenskar skall tro eller tycka – plötsligt blivit avsatt därför att han låtit sig intervjuas i ”fel” sorts media och då kommit med olämpliga politiska åsikter. Prästen ska ha uttalat sig i ”en nazistisk podd” säger Kyrkans Tidning. Trots att det råder meddelarfrihet i Sverige, liksom åsiktsfrihet och yttrandefrihet, ingrep genast det närmast allsmäktiga Domkapitlet – en sorts kristen special-domstol, som existerar helt bortom det lagliga rättsväsendet – och uteslöt genast prästen, trots att denne överklagade.

Visst kan man ifrågasätta det lämpliga i denne prästmans åsikter, säger jag här på Hedniska Tankar – och visst är det olämpligt, när präster och religiösa företrädare gör politiska uttalanden – men kan man helt undvika detta ? Ofta blir människor felciterade, föremål för ryktesspridning och mycket annat, liksom konstruerade ”media-drev”. Vad dessa kristna skeenden bevisar, är kanske inte så mycket att enskilda präster har konstiga åsikter, utan att ”Svenska” Kyrkan är en helt och hållet politisk organisation, inget neutralt trossamfund.

Var det en sådan här ”kristen” man hade att göra med ?

Själv tycker jag att jämförelsen mellan Jesus och Hitler eller Kristendomen och Nazismen inte alls är så oäven, utan ganska så riktig. Kristendom och Nazism har många, många likheter:

  • Både kristendom och Nazism är Totalitära åskådningar, med en tydligt anti-demokratisk ideologi
  • Kristendomen har en ”Führer-princip” liksom Nazismen. Ledaren är helig, och hans ord får inte ifrågasättas
  • Kristendomen föreskriver, att de som inte tror på den skall avlivas. ”En trollkona skall du icke låta leva” står det i den kristna Bibeln. Nazismen föreskriver i vissa fall samma sak.
  • Kristendomen förespråkar, att alla andra åskådningar, partier och samfund skall utplånas, och att den skall ta över hela samhället. Nazismen förespråkar samma sak, liksom de svenska Socialdemokraterna med sitt valspråk ”alla skall med”
  • Kristendomen kollektivansluter till och med mycket små barn till sin lära – de kallar det för ”dop”. Nazisterna gjorde samma sak.

  • Kristendomens ikonografi visar ofta jesus eller ”ledaren” omgiven av tillgivna små barn, säger att ”ledaren” är barnens vän, osv – Nazisternas ikonografi var precis likadan.
  • Ledaren måste hela tiden omhuldas och tillbes via ”böner” och åkallan, som ska visa hur ”god” och ”bra” respektive allsmäktig han är. Så är det både i Nazismen och Kristendomen
  • Nazismen är ytterst intolerant, vad beträffar judar och frimurare, t ex. Kristendomen har i flera hundratals år predikat precis samma sak – redan Luther var antisemit.
  • Nazisterna finansierade sin verksamhet med tandguld från koncentrationsläger. Antje Jackélen finansierar numera Svenska Kyrkan genom svenska fattigpensionärers tandguld, direkt från krematorierna…

 

Lika som bär- eller hur ?

 

  • Både nazister och kristna har använt sig av ”helgon” eller ”martyrer” för att sprida sin påstått heliga lära
  • Både kristna och nazister anser, att de är ”utvalda” av en högre makt, är bättre än alla andra, ”står närmare gud” osv och att detta ursäktar nästan allt de gör
  • ”ändamålet helgar medlen” är ett kristet ordspråk. Det ansåg nazisterna också.
  • Motståndare stämplas genomgående som ”onda”, ”djävulska”, osv – vilket kristendomen alltid predikat, när det gäller oss hedningar
  • Konstföremål, byggnader, kulturell identitet osv vad gäller andra kulturer är något som både kristna och nazister alltid försökt förstöra, före allt annat
  • Främmande kulturer – särskilt hedniska – stämplas som ”mindre värda” eller ”utan bevarandevärde” av båda ideologierna
  • Både nazister och kristna har ofta förslavat folk ur främmande folkslag, eller bedrivit regelrätta utrotningskampanjer, exempelvis vad gäller svarta,slaver osv
  • Både nazismen och kristendomen har påfallande ofta använt sig av ren historieförfalskning, särskilt när det gäller att dölja sina brott emot mänskligheten

Ja – som ni ser – Kristendom och Nazism har många, många och mycket stora likheter… Ska vi tillåta totalitära läror som dessa att vistas i vårt eget land ? (Kom ihåg – den svenska demokratin är ingen självmordspakt – Den har rätt att försvara sig emot rörelser, vars enda mål är dess snara undergång…)

Hitler skrev att hela hans rörelse var kristen. Han fastslog det redan på 1920-talet, och sa det gång på gång i sina tal. Han vidhöll det ända till slutet, och betecknade alltid sig själv som troende Katolik…

Profilbild för Okänd

Om Eiktyrner/Audumbla och Ask och Embla

av

Nu över till ett bidrag från Javad Mofrad, redaktionens medarbetare:

Eiktyrner (ekträdets gud/gudinna, Jumbla, Embla) är en annan aspekt av urkon Audumbla (den rika Jumbla)

Eiktyrner:

Det finns fyra hjortar som betar på Yggdrasils grenar: Dain, Dvalin, Duneyr och Duratror, vars namn betyder ungefär ”döing”, ”dvala”, ”dånare” och ”slummer”. Dessutom finns hjorten Eiktyrner på Valhalls tak (som också räknas till Yggdrasil), som dricker från trädet och från vars horn det droppar vatten som fyller världens floder.

Audumbla:

Audhumbla, även Audumla och Ödhumla, är i nordisk mytologi namnet på en mytisk urko. Från hennes spenar drack jätten Ymer (”den mörkhåriga”) mjölk i tidernas gryning. När hon slickade på rimfrostpudrade stenar med salt i, framträdde en man, som kallades Bure (”bruna/rödaktiga”) och som blev gudarnas stamfar. Han fick sonen Bor (”fader, avlare”), som gifte sig med jättinnan Bestla. De fick barnen Oden, Vile (Veles) och Ve (helig= Svantovit), som i sin tur blev Ymers banemän.

Ask (solguden Heimdall) och Embla (himelsgudinnan) som träd och stamfader och stammoder har varit Asken Yggdrasil (Heimdall) och Jumbla (Jumala).

Jumbla/Jumala: En annan möjlighet är Jumala, den högsta gudomen i forntida finsk mytologi, även om ”Jumbla” är en mindre vanlig stavning för detta, potentiellt med koppling till baltiska rötter. ”Jumala” är ett ord i finska och andra finsk-ugriska språk som betyder ”Gud” eller ”gudom”.

Om Kalevas (Ilmatars) söner Väinämöinen och Ilmarinen:

Ägir är Väinämöinen. Väinämöinen är den centrala, vise hjälten i Finlands nationalepos Kalevala, en mäktig trollkarl och sångare med magisk röst, som härstammar från luftens dotter Ilmatar och ofta
beskrivs som en halvgud och uråldrig vis man som skapade världen och kantele-instrumentet. Hans namn kan komma från det finska ordet ”väinä”, som betyder en lugn vik eller sel, vilket
antyder hans koppling till vatten och landskap. Ägir (Haenir, hav/häv-nir) eller Äge (även Lä, Le eller Hlér), fornvästnordiska Ægir, fornsvenska möjligtvis *Æghir, är i nordisk mytologi en jätte som härskar över havet. Namnet Ägir betyder hav. Han är son till jätten Fornjot, bror till Låge (elden، Loke/Lodur) och Kåre (vinden, finska Ilmarinen, ersätts av Oden/Heimdall) och morfar till Heimdall.
Ägir känd som en gästvänlig öl-bryggare som ofta välkomnar gudarna till sina stora festmåltider i sitt gyllene palats under vattnet, men förknippad med havsens faror och skeppsbrott genom sin maka Rán och deras nio våg-döttrar, och representerar både havets glädje och dess farlighet.

Heimdall (”den strålande världsträdets grenars gud”)

Heimdall är en gåtfull gud i nordisk mytologi, nära kopplad till Världsträdet Yggdrasil (”skräckinjagande trädstam”), som han symboliserar och övervakar, fungerande som en kosmisk väktare och en länk mellan världarna, född ur havets vågor (de nio mödrarna) och mänsklighetens skapare som Rig, men även som ”den som lyser över världen” och signalerar Ragnarök med sitt horn Gjallarhornet.

Heimdalls Roll & Funktion

Väktare: Hans namn kan betyda ”den som lyser över världen”, och han vakar ständigt över gränsen till Asgård, med övermänsklig syn och hörsel.

Världsträdets Representant: Heimdall ses som en representant för världsträdet Yggdrasil, ibland kallad ”världspelaren” (axis mundi), och är knuten till alla nio världar.

Mänsklighetens Stamfader (Rig): Förklädd till guden Rig skapar han de tre samhällsklasserna (träl, bonde, hövding), vilket knyter honom till både världens ordning och människorna.

Ragnarök: Han är den som ska blåsa i sitt horn, Gjallarhornet, för att varna gudarna när jättarna inleder Ragnarök.

Kosmisk Varelse: Eftersom hans namn kan betyda ”blomstrande träd” (dallr), kopplas han starkt till Yggdrasil, som binder samman de nio världarna.

Kosmisk Ordning: Han är en central figur som speglar den kosmiska strukturen och upprätthåller världens ordning, ett slags levande världspelare.

Heimdall & Världsträdet i Mytologin: Han föds ur havet av nio mödrar (vågorna/världarna). Han är vittne till och en del av den nordiska världsbilden där allt från Asgård till Helheim är sammanlänkat via trädet. I slutet av mytologin spekuleras det i om han ska härska över den nya världen efter Ragnarök.

 

Profilbild för Okänd

Dagen Sigurd….

av

Idag har Sigurd namnsdag i den svenska almanackan. Sigurd, Fafnes Bane var den största av hjältar, och kallades nere på den Europeiska kontinenten länge för Siegfried , drakdödaren. Också Sigge och Sigbritt har fortfarande namnsdag på denna dag, som våra Gudamakter ske pris fåt vara oförändrad i den svenska namnlängden sedan 1901. Också i Finland, vår förlorade östra Rikshalva har Sigurd namnsdag sedan 1929, och Sjul – ett vanligt namn i forna tiders Dalarna och Norrland, Sigvard, Sigmund, Sigrun och Signild, Siegnilde, samt även Lokes hustru Sigyn har eller har haft sina namnsdagar just idag, även om de kristna i vårt land som vanligt försökt stryka dem ur kalendern, bara för att vi skall glömma bort vilka vi är, och inte längre kunna utöva den kultur, som är Nordbornas egen. Mer om Sigyn som gudamakt och vem hon är kan ni läsa på länken här.

Även Sixten kan räkna sin namnsdg idag, eftersom han i Norden aldrig haft med någon latinsk påve vid namn ”Sixtus” att göra. Sixten Sigbjer, mera känd som Sigge Stenröse, vår gamle frände och skeppskamrat från 1990-talet lever fortfarande, och han var precis som vi en av dem som grundade Sveriges Asatrosamfund, innan det förflackades och förföll till att bli något helt annat än det var tänkt.

De kristna har försökt göra allehanda hitte-på-helgon av Sigurd, som till exempel den Engelske ”Saint George” – eller”Sankt Georg” – men han är en ren bluff, liksom andra kristna drakdödare av samma slag – för några drakar har ju aldrig funnits i verkligheten, och vad dessa kristna sagor beträffar, är ingen av dem sann – därför att det är i mytens och trons Värld den verklige Sigurd hör hemma.

 

 

Siegfried och Fafner, som de tedde sig i Fritz Langs klassiska film ”Ring des Nibelungen” från år 1924 – en av de mest verklighetstrogna filmer som någonsin gjorts om Nibelungen-eposet, och som inte förvanskar innehållet, olikt dagens amerikanska skräp…

 

Bakom alltsammans skymtar Arminius eller Herman, samt segern över de romerska pansarkolonnerna av marscherande legionärer i slaget vid Teutoburger Wald, tidigt i September år 9 enligt vår tideräkning, med det är en historia som vi berättat för er många gånger förr, liksom historien om hur vi besökte muséet vid Kalkrieser Berg, där den Germanska segern över mer än 30 000 tungt beväpnade fiender avgjorde Världshistorien för all framtid. Bland annat blev ju resultatet det, att ”Germania Magna” aldrig erövrades, att kristendomen aldrig fick lika hårt fotfäste i det fria Norden som söder om Alperna, att Saxare, Angler och Jutar kunde kolonisera England, att USA uppstod som ett resultat av en Engelsk kolonisering i Nordmännens ställe – och den historiske ”Sigurd” är alltså i hög grad värd att fira, eftersom han skapade förutsättningarna för den Värld vi ser idag, även om han aldrig slogs emot en drake, utan bara en makthungrig, skoningslös stormakt som redan dåförtiden begick lika många folkrättsbrott som Trumps USA eller Putins Ryssland av idag.

På Ramsundsbergets ristning – vars vackra miljö helt har vanställts efter felaktiga beslut av en fullständigt inkompetent person vid namn Ingrid Birath från Strängnäs kommun (läs inlägget från 13 april 2018 på länken här)  – finns han fortfarande, genomborrande pansar-ormens kropp som vid ett klassiskt vägöverfall, och än så länge har ingen lyckats förstöra den. Sigurds anda lever – än idag !

 

Profilbild för Okänd

Vad hade hänt om David Bowie mött FREJ och fått lära känna SÄRIMNER ?

av

I morgon, 10 Januari 2026 är det årsdagen av David Bowies dödsdag. Detta tänker Hedningens Hustru, som nu tagit över tangentbrädet – fira på sitt eget sätt. Hon upprepar en dikt, som skrevs av hennes make för nu över 25 år sedan, och som också är aningen sångbar. Om man inte begär för mycket, förstås. David Robert Jones, som den Engelske sångaren egentligen hette, var född 1947, men dog redan 2016, dvs redan för 9 år sedan, och nio är som ni vet ett Odens tal. Dessutom kallade han sig helt öppet för ”Hedning” – ja till och med döpte en av sina LP-skivor till det…

Tyvärr lärde dock Mr Bowie aldrig sig något om Asatro, och han fann aldrig herren Frej eller lärde sig dyrka SÄRIMNER.

Men – OM – han gjort det, hade det antagligen låtit såhär, och nu övergår vi genast till sång, inspirerade av texten till ”Space Oddity” från 1969…

 

Meat control to Essex Hog
Meat control to Essex Hog

Quaff your protein pills and just walk snoutward on….
You are bacon of first grade
And the people want to know how much you weigh
Soon, it’s time to meet the butcher – so they say….

 

This is Essex Hog to Meat Control
I’m stepping through the door
And my bowels move in a most peculiar way
– I don’t think I feel alright, today…

For here am I, sitting in a pig pen
Far from the World
My Hogswill’s rotten too
And there is nothing much to do

Tell all sows I love them very much
– They know !

This is Meat Control to Essex Hog
Your circuit’s dead, there’s something wrong…

Can you hear us, Essex Hog ?
Can you hear us, Essex Hog ?
Can you hear us, Essex Hog ?

The fence is broke, all swine are gone !

Profilbild för Okänd

Raud den Rammes dag (repris från 2022)

av

I morgon firar många Asatroende, främst i USA och en del anglosaxiska länder, Raud den Rammes dag.  I Sverige är denne fulkeskung från Hålogaland eller Nordligaste Norge bortglömd, men i Norge firas han också, mest beroende på de odödliga passager som finns i den fullt historiska Olafs Saga Tryggva, eller berättelsen om den kristnade kung Olaf Tryggvason, och hans många illdåd emot hedningarna. Raud den Ramme, som på Engelska kallas ”Raud the Strong” – en smula felaktigt, därför att en man som är ”ramm” eller flink i nävarna också är rörlig och smidig, och visst inte bara stark i största allmänhet.

Han var också Gode och en firad sejdkarl, och ägde tillika ett stor drakskepp som hette ”Ormen” och det var större än något skepp, som kung Olaf senare kom att äga; ty vid denna tid var ”Ormen Långe” med sina 34 årpar ännu inte byggd.

Det betyder att Rauds drakskepp måste ha haft närmare 35 meters längd eller mer, och rymt närmare 100 mans besättning – och kanske är det inte omöjligt att finna spår av det eller hans gravhög ännu, för enligt Heimskringla bodde han invid Saltströmmen på två öar som hette Gylling och Häring – idag finns det två orter som heter Godönäs och Löding i närheten, och ortens topografi ser delvis annorlunda ut än under 900-talets sista år, när kung Olaf bestämde sig för att slakta och plundra de sista självständiga Jarladömena i Norr. Man kan bara tänka på de skepp man fann i Sydnorge under 2019, och som ingen trodde att det var möjligt att återfinna, ända tills nu. De var från 800-talet (se bland de tidigare inläggen) och långt över 25 meter de också, även om de kanske inte kan kallas ”Drakar” – ty ett sådant skepp skall ha minst 32 bänkar.

Alltnog, Raud den Ramme och hans folk mötte kung Olaf i öppen strid, och även om sagan säger att de ska ha besegrats, kom de helskinnade därifrån och seglade så bort genom att kryssa mot vinden, och det gjorde de så skickligt och bra att ingen kristen kunde följa efter dem, och Olaf började då ljuga för sitt eget folk och säga att det var trolldom.

Saltstraumen, inåt land förbi Bodö, som där ser ut idag. Här finns ett mäktigt tidvatten, som hindrade de kristna att komma fram, och trakten har varit befolkad av Nordmän sedan romersk järnålder

Hålogaland var isfritt till och med under den senaste istiden, och öarna på Ofoten var redan då bebodda. Man har hittat brödsäd från långt före kristus och spår av långhus, som visar att Hålogaland var färdigkoloniserat och bebott av Nordmän – inte samer och därmed likställda – under bronsåldern och vidare framåt. På Bodö-näset har man hittat minst 30 större gravhögar av sydnorsk typ, som visar att man var ett självständigt rike i norr med rika förbindelser mot resten av Norge och andra delar av Världen, men de kristna slog sönder allt detta. Raud blev belägrad på sin egen gård, och man ville tvinga honom att anta kristendomen.

Han vägrade, och förblev hedning in i det sista. Då befallde kung Olaf att man skulle trycka in en huggorm i ett avsågat dryckeshorn, och så petade man med en glödhet järnten i hornets ena ände. Då kröp huggormen ned i svalget på Raud, för man satte hornet framför munnen på honom, och så åt sig ormen in i hans inälvor, och därav förblödde och förgiftades han inifrån, medan de kristna njöt av anblicken och hånade honom. De flesta av Rauds egena män torterades sedan ihjäl av de kristna på olika sätt, bland annat genom att brännas på bål eller av att plågas till döds med glödande järn.

Olaf Tryggvason stal Rauds skepp, och en del säger att det var den mindre ”Ormen” som ännu fanns när slaget vid Svolder till slut stod, och Norrmän, Danskar och Svenskar till sist gjorde gemensam sak emot de kristna, och tog en rättvis hämnd för Raud, hans folk och många andra, hela Norden alltöver. Olaf plundrade och stal också ansenliga rikedomar, och det första de kristna gjorde, när de kom ill Halogaland, det heliga landet i Norr, var att bränna ned alla gårdar och lägga hela landsändan öde. Det ”Thule” redan Pytheas talade om, långt före kristus, och det Midnattsolens och Midnattsmörkrets land i Norr, som Prokopios och andra Byzantinska historiker beskrev, har av många identifierats med Rauds glömda land, och många hedningar flydde som vi vet över till Island, där Asatron aldrig riktigt dog ut, utan finns kvar än idag.

Man anser också, att det funnits fler historiska urkunder om Hårak på Tjötta, Raud och alla de andra Jarlarna och Fylkeskonungarna, som var hedningar och Asarna trogna allesamman, fast de kristna förstörde alla källor och sagasamlingar de fick tag på.

Raud föll som en god man, och han representerade en god och rättvis sak.

Hans minne lever och firas än idag, som vi kan se. Och Asatron är inte bortglömd. Män kan falla, och gårdar och bygder brinna, men man kan inte förinta ett starkt och enat folk, eller dräpa dess tro.

Sann tro och sanna gudar skall alltid finnas kvar.

(inlägg från 9 Januari 2025)

Profilbild för Okänd

Hedna och Ludna Festivaler – Första Halvåret 2026

av

Hedniska Tankar kan – som den första hemsidan i Sverige – avslöja de Hedna och Ludna begivenheter som kommer att äga rum under 2026. Här kommer vårt kalendarium:

27 Januari (Thorre månad) – Up Helly Aa – Lerwick, Shetland

Up Helly Aa är Shetlands största Vikingafestival, som firats i sin nuvarande form sedan 1880-talet. Den tar vanligen formen av långa processioner genom alla städer och större orterr, innan man avslutar med det rituella brännandet av ett långskepp i kopia. Mera info om årets evenemang finner du på länken här.

16 Februari – 22 Februari (Goe Månad) – Jorvik, York, England

Yorks vikingamuseum är med rätta berömt, och i år håller man en stor fest den 18 Februari, samt avhåller vikingatida idrotts-spel och mycket mer under de dagar som anges ovan. Mera info följer här.

 

3 April – 6 April (Gräsmånad)  Vårmarknad i Hedeby, Tyskland.

Hedeby, den gamla handelsstaden, är numera delvis rekonstruerad. Man tar inträde, 12 Euro. Hundar äga ej tillträde.

27 April (Gräsmånad) – 3 Maj (Blomstermånad) Vikingamarknad i Ribe, Jylland, Danmark

”Hundratalas” hantverkare och köpmän enligt programbladet

30 April (Gräsmånad) – 1 Maj (Blomstermånad) Alsnu Vikingadagar, Adelsö, Mälaren

Föreningen Alsnu Vikingar är i år 26 år gammal, och det här är den 26:e marknaden i ordningen.

4 Maj – 5 Maj (Blomstermånad)

Ale Vikingamarknad, Älvängen, Alafors

22 Maj – 24 Maj (Blomstermånad)

Tinget i Björnevåg, Agder, Norge

5 – 7 Juni (Sommarmånad)

Avaldsnes Vikingamarknad, Norge

150 utställare utlovas.

13 – 14 Juni (Sommarmånd)

Als Vikingamarknad, Danmark

 

 

 

Profilbild för Okänd

Asatro är INGEN ”Sed”….

av

Begreppet ”Asatro” har alltid funnits. Det uppfanns inte alls under 1800-talet eller ens på 1200-talet, eftersom det redan finns i Eddan, som går tillbaka på källor  och skalder från 900-talet och än tidigare. Trua, Tru,treue osv moderna avledningar, kommer från urgermanska och proto-indoeuropeiska ordstammar, som var kända redan 1500 år före vår tideräkning – liksom begrepp som på norröna heter ”Trua á Asom ok Ölfvom” – att tro Asar och Vaner. Ja – just tro utan att använda den moderna formuleringen ”tro på” något, för använder du prepositionen ”på” som i tro på ”jultomten, gud” osv osv öppnar du logiskt sett för en abstraktion, eller den möjligheten att sagda Jultomte eller de kristnes gud inte finns.

Följaktligen heter det bara ”tro” som i ”tro du mig !” enligt vad våra isländska sagesmän upplyser oss om, och det är tvivelsutan helt riktigt. Språk och ord styr tanken. Så har det alltid varit, så kommer det alltid att vara.

 

En ”sed” däremot är bara en mekanisk återupprepning, en sak som görs utan all eftertanke. Följaktligen finns det inget som heter ”forn sed” och något sådant nämns bara i kristna källor, minst 200 år efter det att Asatron officiellt hade avskaffats, bland annat på Island. ”Hedniska Tankar” fördömer allt bruk av den politiserade New Age-termen ”forn sed” och reser också NIDSTÅNG emot alla dess utövare !

 

Vår TRO är en ren VILJE-YTTRING och skall också betraktas som en sådan….